Orsak
Det finns många olika tänkbara orsaker till att en häst är vinglig eller visar andra tecken på neurologisk sjukdom och det krävs en noggrann utredning för att säkerställa en diagnos.
Osteochodros av halskotpelaren, artros av facettleder i halskotpelaren, trauma till kotpelaren eller huvudet och virusinfektioner är några av de vanligaste orsakerna till neurologiska symtom i Sverige. I övriga världen tillkommer en del andra diagnoser. Kraftig leverpåverkan kan också orsaka neurologiska symtom.
Symtom
Neurologisk sjukdom är ett mycket vitt begrepp eftersom det innefattar skada eller sjukdom i hjärnan, ryggmärgen, kraniala nerver och perifera nerver. Exempel på neurologiska symtom är:
- Vinglighet/ataxi
- Onormala rörelser (kan vara överdrivna eller släpande)
- Svaghet
- Narkolepsi (det vill säga sömnstörningar)
- Synrubbningar
- Nedsatt medvetandegrad eller allmäntillstånd
- Epileptiska anfall eller kramper
Diagnos
En grundlig allmänklinisk undersökning görs först för att kontrollera hästens allmäntillstånd och medvetandegrad, hull, muskulatur, hjärta och lungor, hårrem, kroppstemperatur och så vidare.
Därefter görs en noggrann neurologisk undersökning där hästen bedöms i rörelse vid hand på rakt spår och longerad på böjt spår. Vidare kontrolleras hästens reflexer samt hur den placerar sina ben i ryggning, på serpentiner, i små cirklar åt båda håll samt gärna upp och nerför en backe. Man drar också hästen i svansen åt båda håll för att kontrollera muskelstyrkan. Man kan också använda sig av en blindgrimma där ögonen täcks för var för sig och båda tillsammans för att se om symtomen förvärras.
Ögonen undersöks noggrant för att bland annat kontrollera pupillreflexer.
Halskotpelaren och ryggen palperas och manipuleras för att se om hästen visar smärta, svullnad eller begränsad rörlighet.
Ofta tas också ett blodprov för att utesluta bakomliggande sjukdomar.
Halskotpelaren röntgas om det finns misstanke om påverkan på den.
Om hästen skickas in på klinik/sjukhus kan man också ta ett prov från ryggmärgsvätskan och gå vidare med ytterligare diagnostiska hjälpmedel såsom scintigrafi eller datortomografi.
Behandling
Beror på den underliggande orsaken till symtomen.
Virusinfektioner behandlas symtomatiskt det vill säga med understödjande behandling (till exempel vätskedropp, sondning eller dropp med näringslösning, antiinflammatorisk medicin, antibiotika). Traumatiska skador i kotpelare eller mot huvud kan ibland vara utsiktslösa att behandla och leda till avlivning, men annars är det oftast vila och antiinflammatorisk behandling som gäller.
Artros i halskotpelarens facettleder är en av de vanligaste orsakerna till vinglighet hos hästar och kan i vissa fall behandlas med allmän antiinflammatorisk medicin eller med kortisoninjektioner så att de akuta symtomen klingar av, men är förändringarna omfattande eller symtomen allvarliga går det ofta inta att behandla.
Osteochondros i halskotpelaren är ofta något som man diagnosticerar på yngre hästar eftersom det är ett syndrom som utvecklas under hästens första levnadsår. Mindre förändringar kan ibland växa bort och man kan prova att behandla hästen med kortison. Mer omfattande förändringar innebär en dålig prognos. Det finns operationsmetoder beskrivna men mig veterligen görs det inte särskilt ofta i Sverige.
Narkolepsi är mycket ovanligt hos häst, betydligt vanligare är att man ser liknande symtom på grund av att hästen inte fått/kunnat sova ordentligt. Orsaker till det kan vara smärta, dåligt med eller ”fel” strömedel i bädden, för trång box, stress eller oro, oro i flocken där vissa individer inte vågar lägga sig att sova. Hästar kan sova stående men för att få sin djupsömn behöver de kunna ligga torrt och bekvämt samt ostört. Här kan en genomgång av hästens miljö och/eller smärtlindring hjälpa till.